Pennybridgeäventyr
Februari började inte så ljuvligt och så varmt som den gjorde för ett år sedan när vi gottade oss i havets bölja med en varsin drink i handen i Vietnam, där vi stilla gungade i hängmattan i vår Bungalow när jag fyllde 25.
Nej, den började inte alls på samma vis, men den började bannemig bra ändå måste jag få påstå!
Saker och ting kan ändra sig så oerhört snabbt ibland när det gäller livet, och det har det nu gjort.
I December fick jag ett nytt jobb som Lokalvårdare hos Örebro landsting (Kalla det städkärring, I dare you) och även om jag bara är timvikare med sisådär halvsjaskig lön, så har jag hittills fått jobba fulltid på olika ställen inom landstinget sedan jag började första December.
Dels har jag befunnit mig ute på Tybble vårdcentral, dels på en tandläkarklinik i stan, och dels på USÖ (Universitetssjukhuset Örebro) i vilket jag ska befinna mig till den 14 Februari, sedan kommer jag att hänga på telefonen som vanligt efter detta i väntan på nya uppdrag. Allt räknas!
Det är ett annorlunda jobb jämnförelsevis mot vad jag är van vid, men jag trivs också, det är skapligt rogivande, trots stressen, att göra det man gör, och sedan gå hem.
Inga kunder och ingen panik som det kunde vara på Systembolaget.
Det må vara lite mer blod och smuts och kräk och annat mysigt som kan få vem som heöst att rynka på näsan i början, men det är ändå någonting skönt över att, som sagt, slippa kunder för en gångs skull i ett arbete. Skönt att bara få göra sitt ifred. Jag saknar dock fortfarande mina kära kollegor borta på Systemet, de är ett helt underbart gäng, de flesta av dem iallafall. jag har inte mycket till övers för herr chef som sparkade mig, vilket jag anser är fullkomligt förståeligt.
Annars så har det skett ännu en stor förändring, vi har lämnat vår etta på väster, och flyttat större! Nu bor vi i en tvåa mitt i city örebro, på Storgatan nio. Vi är mycket nöjda och det känns underbart att äntligen få ha ett sovrum, och inte bara trängas i samma rum hela dagarna. Jag har den senaste veckan efter jobbet varit vansinnig med att inreda och pyssla och fixa och skruva och spika och ja, ni förstår! Det är helt otroligt så kul detta är. En ny start tillsammans med en ny bostad och ett nytt jobb.
Det är som sagt inte så väl varmt och skönt som det var för ett år sedan, men vi har en spirande glädje ändock trots allt. Alla äventyr, hur små eller stora de må vara, är magiska. Varje äventyr räknas, speciellt om man får uppleva dem med den människa man älskar mest av hela sitt hjärta.
Januari 2015 bjuder på nästa bölja, då flyr vi landet igen och beger oss till Sydamerika, även denna gång i minst fyra månader. Jag tycker att det är en bra uppgörelse vi har. Resa vartannat år, och spara vartannat år. ha kul, leva livet, resa jorden runt. Det är en hiskelig tur att jag och sambon är på samma nivå när det kommer till detta intresse.
Nu ska vi snart ner i källaren och vika tvätten, sedan gå den otroligt långa vägen till gymmet som vi nu har (hela 300 meter, oj oj så hemskt) innan det är dags att sova, igen. Dagarna bara springer iväg. Kvart i fem på morgonen ringer klockan, man jobbar på friskt till klockan 15, sedan gör man saker hemma, tränar, och poff så är det sen kväll igen. Det där med att få in en rutin på det sättet är både kul och skrämmande på samma gång. Jag tycker att man inte hinner med så mycket innan man måste sova igen, eller så är det mitt huvud som spelar mig ett spratt. Så länge man hinner gymma samt mysa i soffan med buspojken så är jag gladast i världen.
Hej!
M
