Längtansbarn
Nu kanske det är så att lönen för mödan ramlar in.
Ett samtal imorse väckte mig åter i detta resultatlösa jobbsökartöcken; Jag ska på intervju nästa vecka!
Jag tänker inte berätta var och hur, för jag anser det som dålig karma, att skryta eller hoppas för mycket eller säga för mycket, innan alla pusselbitar faller på plats.
Jag håller detta istället för mig själv till jag vet mer.
Håll tummarna hårt nu för mig, kära läsare.
Jag tror på det här.
Jag tror på mig själv.
Jag tror på att allting löser sig i slutändan om man bara kämpar och vägrar ge upp.
Kanske har jag detta nu innan jul.
Vilken julklapp!
Nog om det. Nu är jag för glad i magen för att tänka mer på detta just nu.
Idag är det Tisdag och som vanligt på Tisdagar är det dags för tvätten klockan 19.
Jag tror inte att det kommer att bli så mycket roligare än såhär.
Inte kan jag påstå att kvällarna i tvättstugan är roliga, men så länge vi gör det tillsammans och försöker göra någonting kul utav det hela, som att ta fåniga fotografier och liknande, så är det väl överkomligt.
I vilket fall måste det göras, så det är bara att dra på smilbanden och få det gjort helt enkelt. Så mycket som man går till gymmet och tränar och liknande nu för tiden så är ju alla underkläder skitiga inom en vecka. Haha.
Imorse vaknade jag som jag tidigare nämnde, av det fantastiska telefonsamtalet som räddat hela min vecka och kanske hela min framtid, men innan dess när jag fortfarande låg och sov drömde jag någonting mycket lustigt. Jag drömde att jag såg mig själv genom hela mitt liv i tredje person, att jag såg tillbaka på mitt liv som i en film, till och med via ett retro filter, lite gammaldags sådär.
Jag drömde om fantasier, föreställningar, motgångar och framgångar.
Vad jag har gjort och inte gjort, vem jag har varit, vem jag är nu och vem jag vill vara.
Allt i alli så tror jag att jag hade en inre resa, men drömmen hann dock inte avslutas på grund av telefonsamtalet.
Så mitt i världens resa i mitt huvud väcks jag av de godaste nyheterna jag fått på länge, kanske är det ett slags karma om man nu tror på sådant.
Kanske är det ödet.
vem vet, men det var mitt i prick precis på tiden!
Jag är inte heller den som sitter som en spåkärring och försöker tolka drömmar.
Drömmar är bara sådant som ens undermedvetna tänker på då och då när man själv inte hinner med.
Men jag gillar det.
Iallafall.. nu måste jag återgå till den där frågan om tvätt, samt väcka Kalle som somnat på sängen efter jobbat och maten.
M