Mrsforsberg.blogg.se

Nu kanske det är så att lönen för mödan ramlar in.

Ett samtal imorse väckte mig åter i detta resultatlösa jobbsökartöcken; Jag ska på intervju nästa vecka!

Jag tänker inte berätta var och hur, för jag anser det som dålig karma, att skryta eller hoppas för mycket eller säga för mycket, innan alla pusselbitar faller på plats.

Jag håller detta istället för mig själv till jag vet mer. 

Håll tummarna hårt nu för mig, kära läsare.

Jag tror på det här.

Jag tror på mig själv.

Jag tror på att allting löser sig i slutändan om man bara kämpar och vägrar ge upp.

Kanske har jag detta nu innan jul.

Vilken julklapp!

Nog om det. Nu är jag för glad i magen för att tänka mer på detta just nu.

 

Idag är det Tisdag och som vanligt på Tisdagar är det dags för tvätten klockan 19.

Jag tror inte att det kommer att bli så mycket roligare än såhär.

Inte kan jag påstå att kvällarna i tvättstugan är roliga, men så länge vi gör det tillsammans och försöker göra någonting kul utav det hela, som att ta fåniga fotografier och liknande, så är det väl överkomligt.

I vilket fall måste det göras, så det är bara att dra på smilbanden och få det gjort helt enkelt. Så mycket som man går till gymmet och tränar och liknande nu för tiden så är ju alla underkläder skitiga inom en vecka. Haha.

Imorse vaknade jag som jag tidigare nämnde, av det fantastiska telefonsamtalet som räddat hela min vecka och kanske hela min framtid, men innan dess när jag fortfarande låg och sov drömde jag någonting mycket lustigt. Jag drömde att jag såg mig själv genom hela mitt liv i tredje person, att jag såg tillbaka på mitt liv som i en film, till och med via ett retro filter, lite gammaldags sådär.

Jag drömde om fantasier, föreställningar, motgångar och framgångar.

Vad jag har gjort och inte gjort, vem jag har varit, vem jag är nu och vem jag vill vara.

Allt i alli så tror jag att jag hade en inre resa, men drömmen hann dock inte avslutas på grund av telefonsamtalet.

Så mitt i världens resa i mitt huvud väcks jag av de godaste nyheterna jag fått på länge, kanske är det ett slags karma om man nu tror på sådant.

Kanske är det ödet.

vem vet, men det var mitt i prick precis på tiden!

 

Jag är inte heller den som sitter som en spåkärring och försöker tolka drömmar.

Drömmar är bara sådant som ens undermedvetna tänker på då och då när man själv inte hinner med.

Men jag gillar det.

 

Iallafall.. nu måste jag återgå till den där frågan om tvätt, samt väcka Kalle som somnat på sängen efter jobbat och maten.

 

M

 

 

 

 

 

Efter en aningen galen helg är det än en gång Måndag. Dagen som jag tycker infinner mig konstant.
Det är Måndag hela tiden. Tycker ni inte?

Måndagar för mig har de senaste tre månaderna inneburit att så fort jag vaknat på morgonen ta ett stort djupt uppvaknande stärkande andetag, starta kaffebryggaren, och sedan planera veckans kommande händelser inom den stora jobbsökarkarusellen.

Oftast på Måndagmorgnar brukar det ha dykt upp några nya arbeten på arbetsförmedlingens hemsida som jag då självfallet söker på studs! Annars får jag återgå till gamla jobb jag sökt, maila dem igen, ringa samtal (vilket jag avskyr till syndens näste och tillbaka) eller komma på nya lösningar angående vad jag kan göra.

 

I det här läget har jag ett par redan sökta arbeten som ligger i luften och väntar, eftersom sista ansökningsdag inte har infunnit sig ännu, och jag har stora förhoppningar på dessa.

Jag har idag under förmiddagen mailat ett redan sökt jobb och 'smörat' angående att jag mycket gärna även kan ställa upp under jul och nyår, jag har ringt ett samtal till ett annat företag jag redan sökt till, och fått konfirmerat att det inte finns någon position just nu, så det är bara att bocka av denna ifrån listan av besvikelser..
MEN det finns ett café här i stan som jag varit och snokat lite på, som idag lagt upp en annons om att de nu söker servitriser! Jag nappar på kroken direkt såklart, så det är bara att dra på det stora leendet, ta ur piercingen, täcka tatueringarna och visa sig ifrån sin bästa sida när jag senare går dit med mitt cv.

 

Om jag inte har fått något jobb inom två veckor så får jag helt enkelt ringa min handläggare och be dem fixa en praktikplats eller liknande åt stackars mig, så att jag kan få en sysselsättning på dagarna. Visst har jag hela röven (ursäkta min franska) full av saker att göra hela dagarna med detta eviga jobbletande, men det är en helt annan typ av frustration och en helt annan typ av 'arbete' detta. Jag vill bara ha ett vanligt ställe att gå till som inte innebär.. ja... detta(!)

 

Iallafall, allt löser sig tillslut, det gör det alltid.

 

Så, hur var er helg då, ni som läser?
Min var dels hur rolig som helst, och dels helt ur spår.

Under Fredag kväll var Sambon på personalfest, och jag satt hemma med några utav tjejerna.

Det spelades, skrattades och intogs en hel del alkoholhaltiga drycker, som sig bör, och jag kan påstå att det blev en shot eller fem Tequila för mycket.

Vår vän Lee kom förbi också och hade med sig ytterligare drycker under småtimmarna, när även Kalle kommit hem, och eftersom Lee i veckan åker till Afrika och blir borta i minst sex månader ville vi ju önska och skåla herrn hejdå! Så, crash bom hejdå avdäckad några timmar senare när man vaknade på Lördagen mådde man som man hade förväntat sig; Jag hade den värsta bakfyllan jag någonsin haft i hela mitt liv.

Jag låg i sängen under hela eftermiddagen med huvudet i hinken, och jag kunde varken äta eller dricka. Bara spy som en vansinnig.

Skyll dig själv? Ja men självklart! Jag sitter inte och är ynklig och tycker synd om mig själv, det är klart att jag vet vad jag håller på med om jag sätter ett shotglas mot munnen kvällen innan.

 

Lördag kväll blev iallafall den mysigaste på länge. Efter att min mage bestämt sig för att bli snällare lyckades jag äta lite korv med bröd, och så kikade vi på ett par filmer innan vi faktiskt lade oss i tid och sov.

Söndag bestod av en mysig kylig långpromenad genom stan, fika på Espresso House, julklappsförberedelser och middag bestående av Thailändsk mat, vilket som ni vet är den bästa maten i världen.

 

Att bara få spendera hela Söndagen i lugn och ro med min Kalle betydde mycket.

När jag är med honom känner jag mig tryggast i världen som om ingenting är jobbigt eller stressigt eller irriterande.

Bara när han tittar på mig eller håller om mig släpper tankarna på allt annat.

Vi har färdats länge och långt tillsammans genom livet och genom världen,

och han är den största lycka man kan få.
För sju år sedan plockade han upp mitt trasiga hjärta och sydde ihop det.

Idag är jag hel! Jag älskar dig vet du, tokiga pojke.

 

Ha en trevlig Måndag allihop!

 

M

 

 

 

Denna eftermiddag är det nostalgi som är på schemat.

Jag råkade imorse ramla över en intervju med ingen mindre än Helge Skoog, och påmindes då utav den klassiska julkalendern Ture Sventon ifrån 1989.

Ja, jag är själv född 1988 och såg kanske inte kalendern under dess aktuella tid, men självklart har man under sin uppväxt haft den på vhs! Vi pratar ju kult här!

I vilket fall så hittade jag de sex första avsnitten på Youtube, någonting som jag ägnat den senaste timmen och 46 minutrarna åt.

Resultatet är att jag är mycket nöjd!

Jag länkar videon här, ifall någon utav er läsare också skulle vilja njuta av lite nostalgi denna Fredag!

http://www.youtube.com/watch?v=sVkyZB52yts

 

Ha det så trevligt!

 

Jahapp, annars då?
Egentligen har det väl inte hänt så mycket sedan igår. Snön som jag berättade om försvann lika snabbt som den tittade fram, oerhört trist, men jag håller tummarna på att den kommer tillbaka snart!

Det är väldigt kallt och grått och tomt utomhus.

Människorna som ändå tagit sig ut bara skyndar fram genom gatorna för att ta sig dit de måste ta sig, utan att behöva vara i den kyliga luften för länge. Själv håller jag mig inomhus tills vidare. Det är ju Fredag idag, och på Fredagar söker jag minsann inga jobb, det är en regel! Det är ju helg för pyttsan! 

 

Ikväll ska Kalle iväg på personalfest med hans mycket snälla och trevliga kollegor, och jag själv ska träffa tjejerna här hemma och hitta på någonting skoj!

Imorgon är det bio för hela slanten.

Den nya Thor blir det, självklart.

Är man besatt utav Marvel som jag själv, så är det inte en tvekan över vilken film som skall ses!

 

Trevlig helg på er!

 

M

 

Imorse när jag tittade ut genom fönstret såg jag att snöflingorna föll.

Hur kan man som människa bli så glad i hela djupet av magen av att se dessa iskristaller falla ifrån en grå himmel?

Svaret är så pass enkelt att det är löjligväckande.

Snö innebär att julen och December står bakom husknuten, och är det någonting jag älskar varje år

(Bortsett ifrån Halloween) så är det julen.

Den magiska känslan man får när man vaknar upp på Julafton,

när man ser världens vackraste pojkvän ligga bredvid en och le,

när snön faller utanför fönstret och man tillsammans i sina raggsockor med tomteluvan på äter sin tomtegröt och skrattar så att kanelen sprutar,

när man sedan tar med sig sin säck med presenter hem till hans Mamma och Pappa och äter den godaste utav alla goda julmiddagar,

Kollar på Kalle Anka,

öppnar klapparna,

och sedan tillbringar kvällen med vännerna ute på Loungen där man dricker Irish Coffee tillsammans och önskar att kvällen aldrig tog slut.

DET är riktig jul för mig!

 

Nu känner jag att tankarna flög iväg en aning. Det är fortfarande bara November ännu, och snön som imorse föll ligger inte kvar. Men att snön börjat falla innebär att det blir kyligare, och då står det inte på innan snön kommer att ligga kvar. Jag älskar när det är massor av snö!
Jag är väl egentligen en sommartjej, men ärligt talat så är det nog bara en klädfråga. När man har så mycket coola snygga kläder som man på vintern bara gömmer under tjocka jackor och liknande.

Tokigt..

 

Jag måste snart avsluta detta och pallra mig iväg till gymmet. Det kan vara skönt att dra ut musklerna en aning innan helgen. Efter klockan 17 har jag ett annat ställe att gå till med mitt CV. Jag håller tummarna!

 

M

 

Den mörkgrå dagen som idag var förblev ändå ljus för mig, precis som den var när dagen började.

Jag var på ett sådant bra humör.

När jag gjort mig klar och tagit mig utanför porten i huset lade jag märke till den väldigt påtryckande kylan som inte funnits tidigare.

Det var en väldigt tur att jag hade valt halsduk just idag..

- När jag hade sådana viktiga ärenden att få gjorda, som också skulle ta en stund.

Jag snörade bara halsduken aningen hårdare, drog ner min oerhört snygga mössa över öronen och vandrade mot de destinationer jag hade (med trevlig musik i öronen.)

 

Innan jag var framme vid första stället mötte jag efter vägen en gammal man.

Han gick med händerna knutna bakom sin rygg och tittade ner i backen där han gick.

Plötsligt infann den där sekunden där man går förbi varandra och blickarna möts för en stund.

Oftast under denna stund ,som den Svensk man är, tittar man illa kvickt bort igen innan det känns för olustigt,

men denna sekunden förblev lite längre.

Han såg ledsen och fundersam ut, så jag sade helt enkelt Hej och gav honom ett stort leende.

Det leendet jag fick tillbaka med ett Hejsan gav hela min eftermiddag värme.

Han var nog allt till och med aningen rakare i ryggen när jag senare vände blicken bakåt.

Tänk på det fina läsare, så mycket glädje en sekunds uppmärksamhet kan ge!

 

Alla de ställen jag gick till idag tog emot min resumé, vilket är ett bra tecken.

Ibland tar de ju inte ens emot det och svarar lite pjåskigt att de minsann inte behöver folk.

Idag gick det dock som på räls!

När jag var klar vandrade jag nöjt runt i centrum för en stund, fönstershoppade och funderade över vilka julklappar jag skall köpa i år. Jag hittade även en del saker jag själv hemskt gärna skulle vilja ha i min ägo.

Vilken hiskelig tur att det snart är jul!

 

Kvart över två hade jag och min andre oerhört vackra hälft Kalle bestämt att vi skulle ta en snabb fika på hans jobb, då han hade turen att ha en halvtimmas rast. Edith som arbetar med caféverksamheten där har nyligen skaffat nya lokaler, och jag måste säga att det blev makalöst snyggt. Bra jobbat Edith!

Fikat var det absolut inget fel på heller. Mums!

 

Efter detta passade jag på att prata lite skit och ta en kopp te med min vän Eloisa innan det var dags att vandra hemåt i den nu ännu kyligare kylan som känns mer påtaglig efter att mörkret fallit på.

Med nästan lite powerwalkvarning tog vi oss hemåt till vår hemtrevliga lägenhet, jag och Kalle.

 

Middagen har nu intagits och pyjamasbyxorna är på, värmeljusen är tända och nyhetsankaret på kanal fyra pratar om värdsliga händelser. Klockan 21 är det Efterlyst och sedan säger jag godnatt till denna händelserika Onsdag och hoppas på att jag kan somna innan klockan tre denna gång.

 

M

 

 

 

Två blogginlägg på två dagar, dra mig på trissor.

Idag är en sådan där dag jag beskrev under gårdagens inlägg,

att jag tagit mig i kragen och ger mig ut igen i karusellen bland alla djungeldjur.

Det är tre företag som jag snappat upp, vilka alla tre söker medarbetare,

och jag har förberett med mitt vackraste leende, och skrivit ut ett par cv'n.

Here we go!

Nu har jag latat mig i tre dagar (Varit sjuk visserligen men det är ingen ursäkt, right!)

 

Jag sitter och dricker mitt kaffe, plattar håret och förbereder mig.

När dagens uppdrag sedan är slutfört skall jag ta en trevlig fika med världens bästa Eloisa Jansson.

 

Nu då?

Det är Onsdag den 20 November 2013 runt Lunchtid, det börjar äntligen bli lite kyligare i luften efter vad som varit en lång vårliknande höst. Jag klagar inte på det, men om det ska vara vinter får det helt enkelt ta och vara vinter. Jag skulle inte heller klaga på lite snö.

Inget slask, utan snö! Stor skillnad!

 

Jag vaknade klockan tio idag vilket egentligen är lite för länge och man sover bort halva dagen (vilket sveriges alla föräldrar nog skulle uttrycka sig om det var någon som brydde sig) men faktum är så somnar jag sällan före klockan tre på nätterna nu för tiden. Min hjärna går som ett skenande lokomotiv nattetid. Allt som man ska, inte ska, eller går eller inte går att tänka på - tänker min hjärna på.

Det kommer med arbetslösheten skulle jag tro.

 

Man lägger sig i sängen, startar igång en ljudbok (Ja, det hjälper faktiskt att varva ner ibland samtidigt som man blundar!) ooooch sedan kör huvudet igång som en propeller. "Hade jag gjort det där idag" "Har jag ringt det där numret jag skulle ringa" "vad sa det där företaget igen" "Vad var planen imorgon" "Jag hoppas att det där jobbet ringer" "Skickade jag det där mejlet".. Ja ni begriper va?

Och det är bara några grejer som min uppenbarligen stressade hjärna leker med på nätterna. Så det slutar med att jag ligger och snurrar runt i sängen till en ljudbok jag egentligen inte ens lyssnar på, blir desperat över att jag inte kan somna, och sedan somnar jag ändå tillslut av utmattning. Natten är en helt annan dimension.

Fuck you, Brain!

 

Jag är bergssäker på att hjärnan saktar ner några mil bara jag får någon typ av tjänst. Snart är jag där! Jag är hundra procent säker på mig själv. Varför ska man vara osäker menar jag..det hjälper ju inte ett dugg.

Jag är jag och jag är bra! Faktum är, så är jag helt klart bäst i världen. Och vem vill inte anställa världens bästa människa? 

 

Idag är himlen mörk och alla färger är grå, vindarna leker under våra kläder och gör oss förkylda och jävliga, det duggregnar sådär löjligt så att även om det inte riktigt märks, så är man plötsligt dyngsur. Jag struntar i den gråa bitterheten därute, den som infinner sig precis emellan Hösten och Vintern och gör alla tjuriga, för jag är på bra humör idag. Dessutom tycker jag att grått är vackert. Och har jag haft en fantastisk dag kanske jag kan få en fantastisk sömn på det!

 

Nu är mitt kaffe slut och mitt tålamod och självförtroende är på topp, så nu ger jag mig ut och livar upp Örebro lite.

 

M

 

 

 

 

 

Jag har inte skrivit sedan midsommar..

Varför är det alltid så?

- Att jag två, tre gånger per år slår näven i bordet och bestämmer att jag denna gång jäklar anamma skall ta tag i bloggen, skriver ett inlägg,

och sedan glömmer av den igen?
- Lack of inspiration I guess.

Brist på tid och händelser, ungefär.

 

Jag har ju ingen vidare inspiration, vad ska jag skriva?

-Att allt jag jobbade stenhårt för på Systembolaget gick åt helvete för att det finns någonting som kallas inlasning och att arbetsgivare kan utnyttja detta så det brinner om det?

-Att jag fick gå bara sådär, utan ett hejdå, utan avtack, utan en blick ens från den där chefen, som att jag skulle vara något dammkorn som man kan sopa bort.

 

Efter två och ett halvt år kunde du väl ha gett mig en blomjävel iallafall. There, I said it!

Mina fina kollegor, vilka jag saknar oerhört mycket ibland, de förstår iallafall. 

Jag har inte glömt kramarna jag fick. Det kan man komma långt på.

 

Snart är det tre månader sedan jag fick gå, tre månader av frustration, ilska, stress, falska förhoppningar och hårslitande resultat, "Tack för din ansökan men.." "Tyvärr är tjänsten tillsatt.." "Tyvärr tyvärr tyvärr..".

Jag vet att man inte skall ge upp, och tro mig, det har jag verkligen inte gjort.

Självklart har man vissa dagar när man känner att man vill slå handen igenom datorskärmen, gråta lite, lägga sig under täcket och tjura och hata världen, men det är okej att göra det emellanåt också. Känslorna måste ut!

- Sedan är det bara att ta sig i kragen och kasta sig in i jobbsökarkarusellen igen. Jag är inte ensam. Detta är ett slagfält, snabbast, smartast och med snyggast cv med bäst meriter vinner. Det är som en Afrikansk savann härute. Jag är en jävla lejonhona, så.. Come at me, Bro!

 

Jag söker allt och eller ingenting, så hey, har ni någonting i åtanke så ring mig.

Om inte annat får jag ta och göra som den där kvinnan jag läste om en gång, som skrev sitt cv på ett plakat och ställde sig på stan. Tro det eller ej så fick hon snabbt jobb för att en arbetsgivare med lite humor och glimten i ögat såg detta och fastnade för denna lite udda ansökning. Det är så man får göra, ey?

 

Det enda jag aldrig söker, för att jag verkligen absolut aldrig ever kan klara av det, är telefonjobb. Försäljarjobb och telemarketing och liknande.

- Faktum är så undviker jag alla jobb där man tvingas prata i telefon.

Varför? För att jag får panik!

Jag hatar att prata med främlingar och försöka låta övertygande och sälja grejer, och ibland ens bara prata.

Jag KAN bara inte hur mycket jag än försöker. Det är min Akilleshäl det där, främlingar i telefonen.

Nu vet ni det..

Faktum är så var det till och med likadant när jag jobbade på Systembolaget, när telefonen ringde fick jag nästan hjärtklappning när jag visste att ingen annan kunde svara än mig.

Jag får handsvett och annat konstigt som jag inte kan förklara.

- Till slut är det väl kanske enbart dessa arbeten som finns kvar och man måste, men det är ett helt annat kapitel isåfall. Jag tar det då!

 

Jag är iallafall glad att jag inte fått vänta i flera år på att få ett arbete. Jag läste nyligen en tråd på Flashback där en kille febrilt sökt arbete i flera år och knappt ens fått ett samtal till svar under hela denna tiden.

- vi befinner oss i lågkonjunktur.

 

Men jag ger inte upp. Jag är en jävla lejonhona!

 

M