privilegierad
Mina känslor just nu är bortom denna värld av glädjeyra!
Min första arbetsvecka på tre månader har just avslutats.
Jag har denna vackra Decembermånad blivit lokalvårdare för Örebro läns Landsting, vilket också är mitt första arbete som inte innefattar handels med kassaarbete, kunder, köp och sälj osv, och det känns sannerligen väldigt bra! Det är en underbar upplevelse att få testa sig fram i livet och prova nya saker och yrken.
Min första arbetsvecka på tre månader har just avslutats.
Jag har denna vackra Decembermånad blivit lokalvårdare för Örebro läns Landsting, vilket också är mitt första arbete som inte innefattar handels med kassaarbete, kunder, köp och sälj osv, och det känns sannerligen väldigt bra! Det är en underbar upplevelse att få testa sig fram i livet och prova nya saker och yrken.
Jag känner mig privilegierad som fått den här chansen, och redan nu efter första veckan känner jag att jag kan ha hittat rätt! Det har varit lärorikt och intressant.
Hela denna vecka har jag befunnit mig och städat på Tybble vårdcentral, först två dagar då jag gick med en mycket trevlig kille som lärde mig grunderna, och sedan fixade jag biffen ensam resten utav tiden, med lås och larm och allt det där. Kul med ett sådant ansvar så snabbt!
Hela denna vecka har jag befunnit mig och städat på Tybble vårdcentral, först två dagar då jag gick med en mycket trevlig kille som lärde mig grunderna, och sedan fixade jag biffen ensam resten utav tiden, med lås och larm och allt det där. Kul med ett sådant ansvar så snabbt!
Nästa vecka kommer jag att vara lite överallt på nya ställen, både på sjukhuset och på en tandläkarklinik, men jag ser fram emot det! Lite movement och nya ställen att uppleva och nya människor att möta.
Jag är tacksam och lycklig!
Själen behöver näring, det har min nu fått, och jag har sugit åt mig allt.
Den stora stygga stormen Sven har just dragit förbi länet, och efter att jag skrattade en smula åt mina nära och kära hemma i Dalarna angående stormen under gårkvällen fick jag minsann tillbaka med råge imorse när jag skulle till jobbet! Det var tur att lilla jag med mitt paraply inte blåste bort, vem vet var man hamnar.
När jag slutade idag (och njöt av att jag äntligen fick ta en helg jag förtjänat) stod jag och väntade på bussen i Tybble. Vindarna ven och tanterna bara blåste omkring med sina rullatorer utanför vårdcentralen, bussen höll på att slira i diket och själv såg jag ut som en stelfrusen docka med en mössa full av snö och blåa läppar, men vad gör det? Ingenting kan få mig att sluta le när jag är på gott humör, inte ens frusna läppar. Dessutom så har jag en fin karl som kan tina upp även de blåaste läppar bara han nuddar vid en.
Han är varmblodig och vacker som få!
Med detta inlägg tar jag min helg och lämnar arbetslösheten och stormen i backspegeln! Framåt framåt framåt går det med stora kliv! Hopp!
M
