Bibliotekstankar
Klockan är fyra på eftermiddagen.
Örebro är redan mörkt och kyligt och snön skriker ut sin frånvaro.
Vi fick en dos av det vita guldet för två veckor sedan, men det försvann lika snabbt eftersom vi har den varmaste December månad på väldigt många svenska år.
Igår efter jobbet cyklade jag till affären i endast luvtröja och mjukisbyxor, och det var varmt att cykla!
Det är vansinnigt.. Nästan upp till tio grader är det på vissa håll!
Dalkulla som jag ändå är innerst inne så är jag van vid minus tjugofem grader vid den här tidpunkten på året. Nej, faktum är så klagar jag inte, inte direkt. Visst föredrar jag att ha snö under julen, men julen är bara under några dagar, medan vintern är i flera månader. Jag tror att jag i mitt stilla sinne kan finna mig i att det blir en grön jul, jag skulle faktiskt inte alls klaga på lite medelhavsvärme igen.
För ett år sedan var det tre veckor kvar innan vi skulle resa till Asien i fyra månader. För ett år sedan var vi helt lyriska där hemma och packade och fixade och kunde inte prata om annat än den fantastiska resa vi hade framför oss.
Nog hade vi en oförglömlig resa, allt!
Det finns ingenting som kan beskriva det jag och Kalle fick uppleva tillsammans.
För ett helt långt år sedan, det känns som igår, men ändå inte.
Det är så vansinnigt mycket som faktiskt kan hända under ett helt år. Vad som kan hända under 2013. Vilket år, vilka händelser.
Vi hade en fantastisk Svensk varm sommar tillsammans till att börja med, efter att vi kommit hem igen, en lång sommar med mycket jobb, en veckas rymning i smyg tillsammans med Kalle söderut i landet utan att någon visste om det, och långa sena kvällar med fina vänner!
Vi hade sedan en förvirrad och sorgsen sensommar/höst där jag både förlorade mitt arbete, mitt hopp och nästan hela mitt självförtroende i jobbsökardjungeln, och där Kalle förlorade sin fina Mormor efter en lång svår kamp. (Sov gott, Björg.)
Vintern kom och gick, och kom och gick, den kan helt enkelt inte bestämma sig för vilket tillstånd den vill infinna sig i. Den håller sig starkt kvar i sin höst än så länge. Vintern kom ändå oavsett väder, och den förde med sig lycka ännu en gång efter allt jobbigt. Jag fick ett arbete igen! Lampan tändes, ögon öppnades, framtiden säkrades lite till.
På Tisdag, om sex dagar, så är det julafton, som sedan för med sig nyårsafton, och vips så står vi där igen med ett helt nytt år framför oss med oändlig möjligheter.
Vad kan hända på ett år?
Det bestämmer vi själva.
Det kan bli precis som vi vill att det ska bli.
Nästa resa är inte allt för långt borta, denna gång bär det av till Sydamerika i ett par månader. Ännu ett par månader borta ifrån verkligheten. Vi siktar på nästa vinter, då tar äventyret sin början.
Det första vi ska göra under det nya året 2014 är dock att flytta, ett stort spännande äventyr i sig, någonting vi båda längtat efter en längre tid.
Att få flytta till en större lägenhet.
Större lägenhet med större möjligheter och större yta att vistas i och helt enkelt börja om i.
Det bästa med allt är att lägenheten ligger mitt i stan. Mitt i Örebro i smeten bland vimlet.
Kalles arbetskollega Ros-Marie är den snälla kvinnan som vi ska byta med.
Det är oerhört passande att hon ville flytta till mindre och billigare när vi ville flytta större.
Det var säkerligen menat så. Ödet!
Vi planerar att börja packa snarast, det är bara sex veckor kvar till det bär av. Första Februari börjar det om, och vi har mycket att se fram emot!
I skrivande stund sitter jag och nästan är för jävlig mot mig själv. Vår Thailand-dator har jag tagit med mig till Biblioteket där jag nu sitter och ler för mig själv när jag skriver. Datorn är fylld av klistermärken ifrån länderna där vi varit, och varenda en utav dem har någonting att säga, någonting som får en att minnas. Platser, människor, värme. Till råga på allt passade det sig att Spotify började spela några utav de låtar vi lyssnade mest på under redan, sådana där låtar som följt med ifrån början till slut, och det spelar ingen roll i vilket sammanhang jag hör dem, de påminner mig så mycket att jag nästan får ont i magen av både glädje, och sorg, för det vi hade men även för att det är över. Jag saknar det oerhört.
Jag är dock gladast i världen att jag får spendera varje dag i mitt liv med Kalle, och det spelar ingen roll om det är här hemma i mörka Sverige eller färgglada Thailand, eller någon annanstans. Hem är där Kalle finns, han med sitt leende och den värme han sprider in i min själ varje dag. Han är kärlek, glädje och liv. Mitt liv.
Anledningen till att jag befinner mig på Biblioteket just nu är helt enkelt det att Kalle sitter och skriver på sin uppsats, och den här veckan har vi jobbat om varandra och åkt hit och dit, och gjort så mycket att vi bara hunnit ses en kort stund på kvällarna, och nu passade jag på efter jobbet att sätta mig här där han sitter, bara för att få vara. Att få vara bredvid och se hans vackra ansikte. Kvalitetstid heter det väl? Jag tar en klunk av mitt kaffe och sneglar mot honom där han sitter. Jag tror inte ens att han vet hur vacker han är. Vilken tur att jag vet i alla fall!
Jag har tagit med mig en bok också, så den tänker jag sluka, och ta en till kopp kaffe för att hålla mig lite alert. Jag går upp klockan fem varje morgon nu för tiden och kroppen har inte riktigt vant sig eftersom den vägrar somna på kvällarna. Rutin är bra tycker jag, men kroppen har inte hängt med. Det kommer utan tvekan snart. Det är bara att tuta och köra, för jag känner sådan glädje att jag har ett arbete igen. Jag gör vad som helst!
Kram på er.
